5 September 2012

Jag och Johanna var på väg in i vår nya skola i Kanada. Vi var båda från Sverige och hade lärt känna varandra på ett dagis i Stockholm. Men min mamma hade fått ett jobb i Stratford ett år tidigare men jag hade stannat kvar i Sverige med min moster men sen blev hon mördad och jag hade då precis gått ut nian så vi tyckte det var bäst att jag flyttade till min mamma. Johanna hade stått på kö redan innan för att komma in på Stratford High som utbytesstudent och hon hade kommit in.

”Alla stirrar ju” sa jag och orkade inte bry mig om att någon kanske hörde, det var ändå ingen som kunde svenska.

”Aa” skrattar hon. Egentligen är det nog henne som alla killar tittar på. Hon är smal, lång och har har perfekt hår som går ner till axlarna. Dessutom strålar hon av självförtroende och är som en glad och snäll sol. Själv är jag kort och mitt hår är blont och når halvvägs ned på ryggen. Jag tränar mycket, därför är jag varken smal eller tjock och har så är lagom mycket muskler. Men mitt självförtroende är väldigt lågt eftersom jag en gång i tiden blev mobbad men det är påväg att resa sig eftersom jag nnu har väldigt många vänner som stöttar och hjälper mig.

När vi kommer in till rektorn ser vi en man i 25-30årsåldern. Han är en lång man med strukturerat rufsigt hår och höknäsa. 

”Hej, vi heter Michaela Fjällberg och Johanna Karlsson. Vi skulle börja här i dag”, säger jag när jag börjar prata med min brittiska dialekt och rektorn tittar upp från datorn och ler mot oss.

”Jag heter Leo Smith och är rektor här på Stratford High”, säger han vänligt och han värkar vara trevlig och rättvis till skillnad från mina tidigare rektorer som alltid varigt könsdiskriminerande. Sen reste han sig upp och gick till ett skåp som ståd strax bakom hans skrivbord. Han öppnade skåpen och tog fram mappar i färgerna grön, tre stycken blåa i olika nyanser, tre stycken röda i olika nyanser, lila, svart, grå, vit, brun, rosa, beige och genomskinlig, två av varje färg. Dessutom tar han fram läroböcker två av varje. ”Här har ni mappar och böcker. En mapp för varje ämne och ni ser på schemat” han tar fram två scheman ”vilket ämne som har vilken färg.”

Som han sa såg man på schemat vilken mapp man skulle ha då det var utskrivet i färg.

”Har vi någon mentor eller huvudklass lärare?” frågar Johanna som tittar upp från schemat.

”Ja det har ni, han heter Mr. Jones och är eran matte lärare. Ni kommer gå i samma 'grundklass' och därför ha matte, engelska och bild tillsammans. Andra lektioner är det inte säkert att ni är i samma klass. Vi har ju lite regler här i skolan också, de är antagligen lika de ni är vana vid, inte använda telefoner i klassrummet, inget godis eller läsk utanför caféet och självklart ingen mobbning. Juste det kanske jag ska ta också, skolbyggnaden är indelad i fyra olika delar eller så kallade byggnader, A och B är klassrum medan C är matsal och café och D är lärarrum och receptionen. Om ett klassrum heter A223 till exempel är det delbyggnad A våning 2 och rum 23.”

”Var har vi skåp?” frågar jag och han svarar att vi ska följa efter honom vilket vi gör.

På eftermiddan stod jag med Johanna utanför klassrummet där vi skulle ha matte, vår första lektion. En blond, lång och översminkad tjej fram till oss.

”Nej men är det inte töntarna från Schweiz”, säger hon, snaskar med tuggummit och snurrar håret runt ena fingret.

”Vi är från Sverige, bitch”, sa Johanna

”Ta det lugnt”, viskade jag på svenska till Johanna.

Sen lutade tjejen sig fram och viskade i mitt öra:

”Oj då, har jag inte sagt vem jag är? Jag är drottningen på skolan och ingen av er existerar om jag inte vill att ni ska det. Jag kan krossa er med en nagel.”

Waaw tänkte jag men orkade inte med någon catfight, speciellt inte första skoldagen.

När Mr. Jones öppnade klassrummet och vi kunde gå in stoppade han mig och Johanna.

”Och vilka är ni?” frågade han och tittade fram och tillbaka mellan oss.

”Har inte Leo sagt något? Vi är dina nya elever. Michaela Fjällberg och Johanna Karlsson”, den här gången var det johanna som svarade.

”Leo? Du menar Mr. Smith. Det har jag inte hört något om”, sa han men sen värkar han komma på det. ”Eller är det ni som är de svenska utbytesstudenterna? Men skulle ni inte vara tre?”

När han sa ett kände jag hur det stack i hjärtat och hela kroppen blev som paralyserad.

”Det är bara jag som är utbytesstudent. Och den andra kunde inte komma kunde inte komma.”

Jag kände en lätt knuff i ryggen som väckte mig ur min trans och när jag gick in i klassrummet såg jag en ny start.

__________________________________________________________________________________________________

Detta var mitt första kapitel av den "stora novellen".

För er som är beliebers kanske ni redan har fattat att det kommer handla om Justin Bieber. 

Jag själv är just nu lite tveksam om jag fortfarande är belieber men det här är en novell jag började på för ett år sen så jag kände att jag lika hjärna kunde fortsätta. De andra novellerna kommer inte handla om Justin så om det är mer intressant så kan ni stay alert för det kommer också komma.

(Jag fattar att jag kanske spoilar för någon men hellre det än att få massa haters som bara "Men vad fan, varför drar du in honom i det här":/)

Hej på dig!

Kul att du hittade hit.

Det här är min första blogg så jag är lite osäker på hur det fungerar men jag tänkte börja med att lägga ut ett "avsnitt" varje onsdag om jag har tid och möjlighet.

Jag hade alltså tänkt lägga ut noveller jag skriver. Det är inte alltid det kommer vara några långa eller stora noveller men jag tänkte ha en novell som jag lägger ut kapitel för kapitel och sen kanske det blir en utstickare här och var.

Om du har lust så uppskattar jag konstruktiv kritik men överhuvudtaget att du läser vad jag skriver.

tack för mig och ha det bra!

-Mimmi